Föreningens historia
1 mars 1925 bildades Malmö Dövstummas idrottsklubb efter initiativ av Edvard Levau.
Den första styrelsen fick följande utseende:
Edvard Levau, ordf.
Gustav Jönsson, vice ordf.
Bernt Assarsson, sekr.
Malte Holmgren, kassör
Lars Zettervall, ledamot.
23 nya medlemmar inskrevs vid stiftelseåret.
Egentligen fanns det en tidigare bildad idrottsklubb i Malmö redan år 1913 som hette atletklubben ”Herkules”. Denna klubb var mest verksam inom gymnastik och styrkesport.
Men den blev mer eller mindre kortlivad då det skedde mitt i första världskriget och lades ned år 1918. Dess kapital överlämnades till Schackklubben ”Strid”, numera SK 15. Varför ”Strid” fick just dom har sin naturliga förklaring, nämligen att Gustav Jönsson var med och stiftade schackklubben och därmed verksam i den period och att det saknades en annan
idrottsklubb.
När idrottsklubben bildades år 1925 var det för sent, men Gustav fick i alla fall sitta med i den första styrelsen för klubben som vice ordförande. Värt att notera är att Herkules redan samma år hade 2 personer i den första styrelse i Sveriges Dövstummas Idrottsorganisation, numera SDI; Sveriges Dövas Idrottsförbund.
Dessa personer var
Gustav Jönsson och Otto Svensson (Ternby).
Klubben som underavdelning hos MAI
När klubben bildades ingick den inom kort som underavdelning i MAI, idag en känd friidrottsklubb. Förr i tiden hade MAI många underavdelningar med olika slags idrotter. Klubbens huvudsakliga idrott var friidrott och terränglöpning och det gick ganska snabbt att starta igång dessa verksamheter. 2 augusti samma år hölls en landvägslöpning Lund - Bjärred över Önnerup, en cirka 9 kilometer lång bana. Helge Crona blev den förste segraren med tiden 36.15 min. Notabelt är att
klubben verkade också mycket i Lund eftersom många medlemmar var bosatta där. Drygt 1 månad senare var det dags för klubbmästerskapet i friidrott. Där segrade Edvard i nästan alla grenar, dvs i 8 av 10. Helge Crona segrade i de övriga 2 grenar. Ett år senare möttes klubben och Dövstumania (numera Dövania), en dövidrottsklubb från Köpenhamn, i en klubbmatch. Dövstumania vann denna första match ganska lätt.
Första friidrott -SM
År 1929 deltog klubben i det allra första friidrottsmästerskapet i Växjö i välkände Oskar Olssons regi. Oskar satsade sin hela månadslön och svarade ensam för hela ekonomin. Den första idrottsklubben i Småland bildades ett år senare. Klubbens 3 deltagare placerade sig ganska hyfsat. Oskar Glans segrade i höjd (1.40) och stav (2.25) i juniorernas tävling medan Karl Ljungberg erövrade 2:a plats i 400 m löpning med tiden 58.6 sek. Helge Crona klarade 3:e plats i både höjd och 1500 m löpning. Ett år senare började klubben också att ordna skoltävlingar i dövskola i Lund som samlade stort deltagande, alla under 14 år.
År 1931 fick klubben sin första svenska mästare i seniorernas friidrottstävling i stafettlag 4x100 m med tiden 49.5 sek. Dessa personer var Knut Olsson, Eric Sjölund, Helge Crona och Karl Ljungberg. Samma år deltog Karl Ljungberg i Dövas Världsspel i Nurnberg och fick den fina tiden 11.6 sek i 100 m löpning. Den tiden höll sig i hela 51 år i klubbens rekordnotering. Men tiden räckte inte till finalplats. Karl erövrade dock en fin silvermedalj i 1500 m stafett. En annan av klubbens deltagare i detta världsspel var Eric Sjölund som simmade hem en finalplats på 100 m bröstsim.
Första handbollsmatchen
År 1932 spelades den första handbollsmatchen i klubbens historia genom att möta Dövstumania. Först spelaeds en provmatch på 2x10 min, där klubbens spelare skulle lära sig de danska reglerna. Bland annat var dribbling förbjudet hos danskarna men inte i Sverige. Det blev en seger för klubbens nybörjare med 3-1 till danskarnas förvåning. Andra matchen spelades 2x15 min., vilken slutade oavgjort med 8-8. Därmed ville danskarna få tillstånd en tredje match eftersom deras stolthet fått sig en knäck. Det fick de också och segrade med 10-2. Det bör kanske nämnas att klubben hade inga avbytare medan Dövstumanias hade flera. Denna handbollsmatch kan nog vara den första i världen mellan 2 länder. Därefter möttes båda klubbarna igen många år framåt med lite avbrott under andra världskriget.
En rolig berättelse i klubbens 40 åriga skrift: ”Under 30-talet återfanns bäste spelaren hos klubben genom tvåmetersmannen Erik Heimer med sin stora räckvidd var han nästan halva laget och en fasa för alla målvakter. Sålunda berättades det en gång vid en match i Köpenhamn, att det danska lagets målvakt infann sig vid Öresundsfärjans kajplats när Scania embarkerade, för att fråga om Erik Heimer skulle vara med i laget. Då han fick veta att så var fallet avstod han från målvaktssysslan.
Samma år möttes också båda lagen i en bordtennismatchen (dåtida kallad för ping-pongmatch) som gick till klubbens favör med 5-0. Därmed bildades en ny bordtennissektion.
Sven Pettersson, världsrekordhållare
År 1935 i Dövas världsspel i London fick klubben med 3 deltagare genom Sven Pettersson, Bertil Franklin och Nils Johannesson. De blev silvermedaljörer tillsammans med stockholmaren Osvald
Dahlgren i 4x400 m trots ytterbana. Sven och Bertil tog även hem andra medaljer, Sven tog silver på 800 m där hans överman tvingades sätta nytt världsrekord för att vinna guldet. Förra rekordnoteringen hade Sven själv satt kort tid innan. Bertil fick bronsmedalj på 1.500 m och blev fjärde man på 800 m.
Medlemsantalet halveras
År 1938 förlorade klubben hälften av medlemmarna i och med hantverksskolan Råbylunds nedläggning (p.g.a. den nya skolomläggningen). Just Råbylund har dittills betytt mycket för klubbens utveckling eftersom merparten av medlemmarna kom därifrån. Just i den skolan bildades en fotbollsklubb ”Viking” år 1933. När skolan flyttades till Vänersborg bildades en ny idrottsklubb där genom IF Viljan, numera Vänersborgs DIF (tidigare UF Viljan) Med denna halvering och oroligheterna i Europa före andra världskriget avstannade verksamheten mer eller mindre med några få möten och klubbmästerskap. Trots oroligheterna genomfördes dövas världsspel i Stockholm, benämnd som tysta spelen enligt dagstidningarna.
Nytt klubbnamn
Precis i slutet av andra världskriget återvände Bertil Franklin till staden efter diverse arbete i andra städer i landet. Han övertog ordförandeposten år 1945 och stannade där i 2 år. Den perioden blev en
så kallad uppbyggnadsperiod och många nya ungdomar anslöt sig till klubben. Samma år ändrades klubbens namn till IK Scania. Tidigare namn, Malmö dövstummas idrottsklubb blev till EMDI och verkade som en oldboys klubb för medlemmar över 35 år. Samma år återupptogs klubbmatcherna mellan klubben och Dövania i friidrott. Trots kriget bjöd danskarna på gott motstånd och förlorade knappt.
Då flera av medlemmarna var friidrottare blev klubben en slags sektion hos Pallas, liksom i klubbens första skede hos MAI.
( Ur protokoll 28 jan 1945,
§ 11 Herr Edvard Levau poängterade att en MDI:s oldboysklubb skall bildas och beslöt årsmötet därvid på hans förslag att överlämna klubbens emblem och stans till Oldboysklubben.
§ 12, Frågan om sammanslutningen till IK
Scania godkändes enhälligt. Bollklubben Vikingen ,
§ 6, Frågan om sammanslutningen till IK Scania godkändes enhälligt)
Sydsvenska alliansen bildas
Anmärkningsvärt är att Bertil Franklin också under den period verkade som sekreterare för Smålands DIK. Av den orsaken uppstod ett intimt samarbete mellan de båda klubbarna, vilket
resulterade att Sydsvenska alliansen uppstod år 1948 då en gemensam resa gjordes till 5 länder i Europa.
Vid den tiden var det ”inte tillåtet” att resa genom det härjade Europa. Ett år tidigare instiftades en Scania-serie i handboll som enbart var öppen för stadens småklubbars friidrottssektioner. Det blev 5 lag där Heleneholm segrade med full pott medan klubben blev sist.
År 1949 ordnades det första sydsvenska alliansmästerskapet i friidrott där Smålands DIK segrade före klubben med sin stora bredd.
Internationellt i Malmö
I och med dövas världsspel arrangerades i Köpenhamn var klubben inte sen på att ordna en internationell tävling precis efter spelen. Just i detta världsspel fick klubben med 7 medlemmar genom Nils Berggren, Arne Larsson, Folke Philip, Bertil Franklin, Folke Nilsson, Ivar Pettersson och Gunnar Aronsson i friidrott, fotboll och cykel.
Arne Larsson blev silvermedaljör i 1.500 m löpning. I den internationella tävlingen, benämnd som efterolympiska tävlingar i friidrott och fotboll samlade klubben en s.k. Malmöallians som skulle möta Europaeliten. Alliansen segrade med fina friidrottider som ibland var bättre än världsspelens. I fotbollen segrade klubben i turneringen genom seger över Holländska och Finländska landslaget.
I detta år ökade klubbens verksamhet så mycket att både handbolls- och fotbollssektionerna fick egna styrelser. Därmed frigavs krafter att handlägga andra idrotter, däribland simningen.
Fotboll
Fotbollsspelet passade IK Scania inte så bra, då klubben var friidrottsklubb. Efter en del övertalningar lyckades ledaren för ungdomssektionen i Lund, Bertil Franklin, övertyga Scanias ordförande och övriga styrelsen, att introducera fotboll, enbart för utövande i Lund med egen klubb. Den nya klubben såg dagens ljus år 1933 och erhöll namnet Vikingen och hade fått samman ett 25-tal medlemmar vid starten. Första matchen spelades mot Råby Institut och vanns av Vikingen med hela 13-4. Stiftelseåret spelades enbart vänskapsmatcher.
Nya kontakter togs på klubbens initativ. Bl.a. genomfördes den första fotbollsmatchen mellan två klubbar för döva. Den nyinrättade yrkesskolan i Vänersborg, som hade elever från alla skolor i landet, utmanades till en match i Göteborg. Det var tidigt på året och Vikingarna företog sitt härjaretåg i en övertäckt lastbil, i vilken det blåste och drog. Men resan blev billigare och det var
icke oväsentligt. I självaste fotbollshuvudstaden fick Vikingarna se sig besegrade med 6-1 och den legendariske bolltrollaren Sven Rydell fungerade som domare. Året därpå blev det returmatch men
den blev nästan en kopia på den första. Slutresultat 0-4.
(IK Scanias bästa fotbollslag genom tiderna, Bilden taget efter förlusten i finalen mot Surd 1954, RJ, Einar A, Klas J, Uno S, Sven C, Jan-Erik J, lagledare Albin Nettrander, Arvid P, Folke N, Stig L, Alve A, Berra F.
Simning ny gren
(Ur 40 år, 1925-1965, skriften)
Simning har funnits på programmet sedan Scania stiftades. Klubbens första simmare var Erik Sjölund, som var så god att han kunde vinna bronsmedalj vid världsspelen i Nurnberg 1931. Men han försvann ganska snabbt från bassängerna och simsporten förblev en programpunkt ända tills 1953 då klubben fick två nya medlemmar importerade från Smålands DIK med namnen Sven Carlsson och Rune Johnsson. Sven har varit med vid svenska mästerskapen sedan de instiftades 1944 och tagit 19 svenska mästerskap av 20 möjliga och därav ungefär hälften i ryggsim. Han erövrade guldet vid världsspelen för döva i Köpenhamn 1949. Rune Johnsson har varit klubbens bäste sprintersimmare innan han flyttade till Göteborg och Lindsjö tog vid.)
Trots att framlidne medlemmen Eric Sjölund redan deltog i världsspelen år 1931 fanns det ingen riktig verksamhet på simmarfronten, ända till år 1953 då klubben fick 2 nya medlemmar, tidigare
tillhörande Smålands DIK. Det var kusinerna Sven Carlsson och Rune Johnsson som flyttat sina bopålar till Malmö. Båda hade dittills varit verksamma sedan år 1944 då första dövmästerskapet
instiftades. Sven blev guldmedaljör vid världsspelen i Köpenhamn 1949.
Under hela 1950 talet tillsammans med simningen blev handbollen, fotbollen och friidrotten därmed de huvudsakliga verksamheterna hos klubben. I simning mellan 1953-1969 vann Sven hela 11 gånger i sin specialgren 200 m bröstsim och Rune 4 gånger i frisim.
Handboll
Nästan lika framgångsrika var nog handbollsspelarna som deltog för första gången år 1945 i dövas mästerskap. IK Scania hamnade på 3:e plats. Det första mästerskapet skedde 2 år tidigare. 5 år senare (1950) hamnade klubben för första gången på en medaljplats, 3:e plats. Ytterligare 4 år senare (1954) blev det en vändpunkt efter seger mot åttafaldiga mästerlaget Örebro i ena semifinalplatsen, som senare följdes av ytterligare seger mot IK Surd i finalen.
Ett år senare (1955) följde samma mönster. Från 1954 till 1964 har klubben funnits med i samtliga medaljstrider och fått 3 guld som mest. De kunde varit fler med flera knappa förluster.
Klubben deltog också i seriespel från och med 1953.
Med friidrott och fotbollen var det sämre. Med just fotbollen hade klubben några finalplatser men med förlust i alla. Så hela 1950-talet var simsporten tillsammans med handbollssporten den starkaste idrottsgrenen hos klubben. Många nya medlemmar kom fram.
Nya idrottsprogram
Enligt klubbens 40 årsskrift stod det följande:
”22 augusti år 1964 kom Scanias medlemmar för första gången i beröring med ett mausergevär på Limhamns skyttebana, dit sex morgonpigga gossar sökt sig. Ingen av de sex förutom Rolf Thorin hade dessförinnan stiftat bekantskap med ett gevär och visste inte hur det laddades. Efter en grundlig men snabb instruktion i dess hantering, siktinställning, hållning, laddning och rengöring erhöll samtliga deltagare tre provskott och tio skott för den första skytte-tävlingen i klubbens historia. De tre första skyttarna sköt alla bom i första provskottet, medan Rolf Hansson prickade in en tia. Det gjorde han även i det andra provskottet och var så nära han kunde i det tredje, som dock blev en nia. Imponerande 29 poäng. Efter provskjutningen blev det för alla att skjuta tio skott liggande inom tio minuter. ”
Där segrade dock inte Rolf utan det blev Folke Philip. Rolf hamnade själv på tredje plats. Han fick ändå sin revansch tio dagarsenare där han segrade. Han fick där samma resultat i provskjutningarna som den första gången. Det var egentligen Lars-Erik Persson som fick medlemmarna att bli skytteintresserade. Lars-Erik hade själv sysslat med skyttesporten sedan han var 13 år, då en barndomsvän lärde honom de första grunderna.
Klubben var tveksam att uppta skyttesporten i sitt program med en del intressanta debatter som t.ex. att döva riskerade att bli inkallade till värnplikt om man kunde skjuta och det medförde då stora inkomstbortfall. Så argumenterade man på den tiden. Lyckligtvis blev inte dessa farhågor besannade.
En ny sport, bowling introducerades hos klubben år 1970. Initiativtagaren var Björn Domegård som hämtat impulser från IK Hephata som redan hade en framgångsrik bowlingsektion sedan år 1937. Egentligen uppkom bowlingen redan år 1967 men klubben ville inte anta denna idrott utan den hamnade hos Sällskapet EMDI.
När bowlingsporten slutligen blev godkänd hos klubben var det en förutsättning att bowling skulle stå ekonomiskt oberoende av klubben och ha egen styrelse.
Medlemsnedgång
Trots utökad idrottsverksamhet hos klubben minskade ändå medlemsantalet hos klubben efter att ha haft det högsta medlemsantal i början av 1960-talet för att minska i slutet av samma decennium.
År 1971 blev det en brytpunkt med den lägsta medlemsnotering sedan 1954 med 44 medlemmar. Därefter började nya medlemmar strömma in, mestadels simmare. Simningen dominerade klubbens idrott under största delen av 1970-talet.
År 1973 blev det den dittills största händelsen i klubbens historia då dövas världsspel genomfördes i Malmö. Det var ett arrangemang av största mått och samlade massor av frivilliga krafter från klubbens medlemmar på olika arbetsuppgifter från programförsäljare till stab.
Detta världsspel benämns idag fortfarande som det bäst genomförda världsspel någonson.
(se vidare Världsspel i Malmö år 1973)
Första ungdomslägret 1975
(återgett från Föreningsbladet 1975 nr.4)
Första försöket att att arrangera eget ungdomsläger för Scanias ungdomar, slog väl ut, men först efter en stunds palaver om ledarskapet, som visat sig vara svårlöst för den unga styrelsen i sektionen. Kanske de var litet osäkra hur det hela skulle gestalta sig, men hur som helst löstes frågan genom MAI:s ungdomsledare Erland Jacobsson, som hade sin grabb Johan med på lägret.
Han ställde upp de dagar på sin arbetstid, för att skjutsa de som skulle simma, till Trelleborgs simhall. Höllviksnäs mottog lägerdeltagarna med sitt allra vackraste solskensleende, som lockade grabbarna att genast ta fram den kära fotbollen.
Det blev en knivig uppgift för Sven Carlsson & Co att göra upp ett passande program, när Höllviksnäs saknade moderna idrottsanläggningar. En bra fotbollsplan fanns på andra sidan riksvägen intill vattnet, men det är ett livligt stråk att passera varför de ansvariga räds gatan.
Simträningen förlades till Trelleborg i avsaknad av andra bättre möjligheter, vilket också blev ett extra besvär. Bordtennisbord fanns, medan badmintongrejorna var undermåliga. Den påtänkta miniatyrgolfen var ej klar, vilket ju är ett aber, när saken varit bestämd över ett år.
Det blir väl för Ljunghedas styrelse att ta itu med saken under semestern. Trots en del bristfälligheter klagade ingen på de aktiviteter som lägret bjöd på.
Kiviksgatan 5 c:s älskling Betty Ölmeklintoch Ulla-Britta Carlsson jobbade i sitt anletes svett i köket med att tillgodose 15 hungriga magar. Och nog åts det. Enligt kassör Helge Andersson, gick matfrågan lös på ungefär 3000 kr, så nu får vi nogbegära oss i konkurs. Ingen klagade på maten som det bjöds på. Den var enligt allas utsago alldeles utmärkt. Vägen till mannens hjärta går, som bekant, genom magen. Bevisligen har den som hittat på ordspråket alldeles rätt, vilket kom att synas på samtliga matgäster. De olika aktiviteternas utövning gick skapligt, på de begränsade möjligheter, som stod till buds.
Pojkarna fick ej tillfälle att möta Höllviknäs knattar, då dessa behaga lysa med sin frånvaro. Istället blev det en match mellan Östervångs- och Sofielundsskolan förstärkt för Sofielund med Leif
Johanssons fotbollstokiga knattar.
Det blev en utmärkt surrogatmatch som vanns av Östervångsskolan till deras enorma förtjusning, då just Sofielund gick till finalen i Malmömästerskapet i fotboll.
Näst efter fotbollsspelet tilldrog sig simningen det största intresset, vilket syntes på deltagarantalet. ”Berra” (Sen starten 1975 har IK Scanias ungdomsläger genomförts i stort sett varje
år.. 1999-års läget var på ön Ven.)
Styrelsen genom åren
Ordförande:
1925-35 Edvard Levau
1936-43 Helge Crona
1944 Albin Nettrander
1945-46 Bertil Franklin
1947 Alve Andersson
1948 Folke Philip
1949-50 Bertil Franklin
1951 Albin Nettrander
1952 Svend Age Larsen
1953-57 Nils-Erik Berggren
1958-61 Alve Andersson
1962 Sverker Fischer
1963-65 Alve Andersson
1966-67 Bertil Franklin
1968-69 Ove Persson
1970-78 Bertil Franklin
1979-87 Ebbe Örlegård
1988-89 Lars-Åke Larsson
1990-92 Per-Thomas Örlegård
1993 Våren Lena Lundh
Hösten Lars-Åke Larsson
1994-99 Lars Larsson